Hej!
I nästan fem och ett halvt år fick jag den enorma äran att dela mitt liv med
Lucky. Vi har verkligen haft ett särskilt band har det känts som, givit varandra otroligt mycket kärlek och lycka. Hans personlighet har varit så speciell och levande och därför känns det så otroligt tungt att behöva meddela att han drabbades av en hjärnblödning i förra veckan och fick läggas in på akuten i flera nätter och tillslut fick vi ta det fruktansvärda beslutet att låta honom somna in och få vila och ro. Vi fick hem honom i fyra dagar efter de tre första nätterna på akuten och det kändes som att han blev bättre för var dag. Hoppet stegrade, han var gosigare än aldrig förr och somnade hela tiden i min eller min sambos famn. Det var verkligen som att ha en liten bebis hemma, men väldigt mysigt och en fin sista tid tillsammans. Den fjärde dagen märkte jag av fler och fler krampanfall hos honom vilket resulterade i ytterligare tre nätter på akuten innan vi fick veta att han inte verkade bli krampfri och ingen visste hur framtiden skulle se ut, men den skulle inte vara problemfri och vi ville inte utsätta Lucky för onödigt lidande och ytterligare långa dagar på akuten.
Jag känner en sån otrolig tacksamhet över att ha fått komma min älskade Lucky så nära och dela så många fantastiska stunder med honom. Mitt hjärta gör så ont över tanken på att hans liv tog slut här när jag hade sett fram emot många fina år tillsammans. Hemmet känns så tomt, kallt och färglöst utan honom, men vi har hans syster Venuz kvar som får dubbelt så mycket gos och kärlek nu. Tack och åter tack till katthemmet som förde oss samman.
Vi kommer alltid att älska dig, Lucky
Oändliga pussar och kramar från Silke, Pontus och Venuz