Det är med stor sorg i hjärtat och stor tomhet i bröstet som jag skriver det här gällande min älskade katt Zelda som hastigt lämnade jordelivet i torsdags 14 april 2022.
Jag besökte Stockholms katthem för över 15 år sedan efter att ha sett en alldeles förtjusande kattfröken vid namn Griselda på hemsidan. Och när jag träffade henne var det som att kärlek uppstod direkt och jag bokade henne. När jag senare fick veta att jag var den som skulle bli hennes framtida husse blev jag överlycklig men också väldigt förväntansfull.
Zelda kom hem till mig i januari 2007 och fann sig snabbt till rätta i sitt nya hem. Situationen var även relativt ny för mig då jag inte varit med katt sedan jag var väldigt ung men jag växte snabbt in i rollen som kattägare och jag fäste mig snabbt vid denna underbara varelse.
Zelda gillade mycket att vara ute på balkongen under sommarhalvåret där hon kunde spana på alla fåglar ute på gården. Hon var tidvis busig som en katt ska vara men mestadels lugn och sansad. Hon var ganska reserverad gentemot nya bekantskaper och jag var väl egentligen den person som hon alltid visade med tydlighet att hon tydde sig mest till. Det var villkorslös ömsesidig kärlek. När jag satte mig i soffan på kvällen för att titta lite på teve dröjde det inte länge förrän hon hoppade upp och skulle ligga bredvid mig för gos och kel. Jag älskade att ha henne där bredvid mig.
I onsdags morse när jag gav henne mat märkte jag att hon inte gick fram till matskålen för att äta utan hon låg kvar på stolen under bordet i köket. Jag funderade inte så mycket över det då det hänt tidigare att hon inte alltid ätit direkt när jag ställt fram mat. Jag tittade till henne och klappade henne och hon verkade ändå som vanligt. Jag gav därefter min andra katt hennes mat och åkte sedan till arbetet. När jag kom hem från mitt arbete hade hon fortfarande inte ätit något men hade flyttat sig och låg i min säng. När jag gick fram till henne så lade jag märke till att hon hade saliv kring munnen och nu blev jag orolig. Jag klappade henne och tog upp henne i famnen för att flytta henne till köksbordet för att torka henne runt munnen. När jag senare skulle lyfta upp henne igen började hon krampa kraftigt och hennes ben ryckte och jag flyttade ner henne och lade henne på golvet i hallen. Jag blev chockad av att se detta då jag aldrig sett henne så här förut och jag tyckte så fruktansvärt synd om henne. Jag insåg dock att det var allvarligt och sedan kramperna efter några minuter gett med sig bar det av i taxi till Regiondjursjukhuset i Bagarmossen. I taxin var hon lugn och fin hela vägen där hon låg i sin bur och jag gjorde vad jag kunde för att trösta henne. Hon reagerade ändå när jag vidrörde henne men jag kunde se på henne att hon var väldigt medtagen då hon låg ner hela tiden på sidan precis som jag lagt henne tidigare. På djursjukhuset gav man henne medicin mot kramp och då Zelda var väldigt låg så bestämde vi att hon skulle få vara kvar där för observation över natten. Senare sent på kvällen ringde en veterinär och berättade att Zelda hade feber och förhöjt blodtryck och att kramperna inte gett med sig. Jag ville då att man skulle fortsätta behandla henne och att jag berättade då att jag skulle besöka henne dagen därpå oavsett om hon repat sig eller inte. Jag ville att de skulle göra allt för att hon skulle återhämta sig. Strax efter klockan två ringde veterinären igen och berättade att Zelda inte blivit bättre och att hon beslutat att låta Zelda somna in. Jag blev såklart bestört av att få höra detta även om jag samtidigt förstod att man inte ska låta ett djur lida. Det kom bara så brutalt plötsligt och jag hade hoppats kunna vara tillsammans med Zelda när hon fick somna in. Nu fick jag inte det och det kändes hemskt.
Dagen därpå åkte jag till djursjukhuset för att ta ett sista farväl av min älskade livskamrat och för att få se henne en sista gång. Jag visste det skulle bli jobbigt men jag ville verkligen detta. Jag tyckte så fruktansvärt synd om henne när jag såg henne ligga där nerbäddad under en filt. Jag smekte henne över huvudet och jag fick den där betydelsefulla sista stunden med henne. Jag glömmer henne aldrig. Älskade lilla vännen.
Zelda kommer nu att få vila i frid i en minneslund i Mälardalen tillsammans med andra djur. Hon kommer att efterlämna ett oerhört stort tomrum som i skrivande stund är svårt att hantera och förstå och tårarna tycks inte ta slut. Tack för en fantastisk tid som jag fått tillsammans med dig älskade vän. Du kommer att vara så saknad. ❤❤❤
Sorgen delas med Zeldas kattkompis Zimba (f d Devi som också kommer från Stockholms katthem).
/Thomas