Hej!
Har alltid velat skicka iväg en härlig solkattshistoria om vår underbara Timor som fick komma hem till oss 21/3-16, jag satt länge och klurade på hur jag på bästa och mest mysiga sätt skulle beskriva våran underbara individ som vi hade fått turen att lära känna vilket kändes som en enorm uppgift då det fanns så mycket att berätta.
Men detta hann jag tyvärr inte med.. Måndagen den 16e januari 2017 så drabbades våran bebis av en blodpropp som gjorde honom lam i bakkroppen, efter att ha legat i ett syrgas-tält och gått igenom undersökningar så togs beslutet i samråd med veterinär att låta honom somna in, han hade för ont.
Varken jag eller min mamma har ännu förstått vad som hänt, hjärnan har inte kopplat att Timor inte längre finns bland oss. Vår andra katt gick länge och letade efter honom, han är saknad <3
Aldrig tidigare har vi stött på en sådan kelig, tokig och pratglad kille, han var en riktig clown som skänkte oss enorm glädje. Hans favorit här i världen var mig, Anna medan min mamma gick an. Han följde mig överallt, sov med mig varje natt och kurrade högre än ett sågverk så fort man tittade på honom.
En av hans roliga egenskaper, förutom hans underbara stil, var att han faktiskt apportera. Man slängde iväg hans leksak och han kom alltid tillbaka och släppte den framför en och väntade tills man kastade igen, om och om igen.
Timor var en riktig once in a lifetime-katt och vi är så himla glada att vi fick chansen att lära känna honom även om vi fick alldeles för kort tid tillsammans.
Jag ville meddela detta till er då jag vet att man alltid fastnar för vissa individer och det här känns som en händelse man vill få reda på.
Varför jag inte skrev det till solkatterna är för att det inte är en solkattshistoria.
PS. Lite fun fact Timor hade smeknamnet Monster, sagt med kärlek såklart och han älskade och lystrade till det.