Igår, 22 juni var dagen när vi tvingades att ta det tunga beslutet att låta Kassandra (fd Manga) somna in. Vi hade beställt tid på veterinärkliniken här i Rättvik men vi hoppades in i det sista att vi skulle få höra att hon skulle kunna leva något år till. Så blev det inte och innerst inne förstod vi ju det. Kassandra led av njursvikt som ju inte är ovanligt när en kisse blir så gammal som 19 år. I november trodde vi att; nu kommer hon inte att leva till jul. Men vi försökte allt med veterinärfoder och vitamintabletter som skulle vara bra. Fast det som gjorde att hon hämtade sig den gången var att lagom till jul fick vi en Pumi-valp i huset. Kassandra levde upp och blev en glad kisse igen! Så kom det upp och nergångar, hon fick uppleva sin månad som kalenderflicka i Katthemmets kalender 2016, där hon visserligen föryngrats lite, men det tog hon som en komplimang! Hon fick också återuppleva hur sommarvärmen kom tillbaka och hennes leder blev rörligare. Det var hon som bestämde över Bisse, vår nya familjemedlem. Jag har ett roligt minne av hur Bisse var rädd för dammsugaren och Kassandra bara reste sig från sin soffa och strök nära mig och dammsugaren som för att visa att Det Där är väl Ingenting! Varje dag det senaste halvåret med Kassandra har vi varit tacksamma för att hon fanns och vi hade tillrättalagt hennes boende så att hon inte behövt anstränga sig så mycket för att ta sig till olika platser i huset. Sista tiden levde hon enbart på övervåningen och var nöjd med det.
När vi hämtade Kassandra och hennes syster Bessie (fd Gio) från katthemmet var det två överviktiga katter vi fick hem. Kassandra var väldigt skygg, gömde sig under badrumsskåpet när någonting kändes skrämmande och det kunde vara väldigt många saker. Det tog nästan 2 år innan vi helt hade vunnit hennes förtroende! Men när hon väl litade på oss så växte hennes tillit snabbt och när vi flyttade hit till Gärdebyn 2012 från storstan hade vi en fantastiskt vacker, klok, trygg och kelig Kassandra. 13 december 2013 fick Bessie somna in. Hennes problematik var dålig mage i kombination med en lika förödande njursvikt. Efter detta tog Kassandra ett steg till i sin utveckling. Vi förstod det som att hon en längre tid känt av Bessies belägenhet och faktiskt varit deprimerad en tid! Men nu tog hon komandot i huset! Vi har fått så fina år tillsammans, 12 år, så nu är saknaden oerhört stor. Kassandra var så speciell på många sätt och hennes sällskap så berikande. Hon kommer liksom Bessie att kremeras och sedan får vi tillbaka hennes aska som vi gravsätter vid Bessies sida med fantastisk utsikt över Siljan.
Jag skickar de bilder jag tog i går morse på Kassandra. Hon var vacker in i det sista och hennes ögon var bara så underbara. Det är underligt men på bilderna ser hon så pigg ut! Vi vill också på det här sättet tacka er på katthemmet för allt vad ni gör för våra fyrfota vänner.
Med varma hälsningar
Anita, Eivor och Bisse som också märkbart saknar Kassandra