Sessan/Doris

Hej!
Sessan eller Doris som hon hette kom till mig i augusti 2002. När jag väl fick ta med henne hem var hon så rädd för allt och alla i början. S.k. kattkunniga dömde ut henne och sa att det kommer aldrig bli en tillgiven och sällskaplig katt av denna katten. I början var jag orolig att de skulle få rätt. I nära två vckor låg hon mestadels under en säng och kom bara fram när ingen var hemma eller låg och sov. Sen började det hända saker, ett steg i taget och långsamt men till slut var hon en så social katt som bara gick att få. Snäll som få och bara man inte lyfte henne fick man göra vad som helst och hon bara kurrade och var nöjd att vara i centrum. I det ingick även de två barnen som har kommit under tiden och deras ibland en aning omilda behandling. Nu igår fick hon somna in efter många lyckliga år tillsammans. I mitt hjärta finns det just nu ett stort sår men jag vet att Sessan fick ett bra liv trots en tuff start och det värmer mitt hjärta trots den stora sorgen.
Så mitt råd till alla lyder: Ta hand om en "trasig" katt och tro inte på olyckskorparna. Man kan läka ett trasigt katthjärta och ge en katt ett underbart liv och samtidigt få den bästa vän som finns!

Mvh
Emma