För 1,5 år sedan flyttade Saga, eller Doris som hon hette då, in hos oss. Då var hon smal och liten och hade knappt någon päls på kroppen. Hon var väldigt rädd om sitt huvud och på bakbenen hade hon ärr där det än idag inte växer päls, vi har tyvärr ingen aning om varför. Från första stund fick vi känslan av att Saga valde oss, första kvällen hoppade hon upp i soffan och la sig nära nära som för att söka trygghet och hon har sovit mellan oss i sängen varje natt sedan dess. Varje dag när vi kommer hem möter hon oss innanför ytterdörren för att hälsa oss välkomna med sina små ljud.
Trots att Saga är snart 8 år leker vi med henne som om hon vore en kattunge, kanske beror det på att ingen har gjort det förut? Ett annat intresse vi har är att titta på fåglar och människor från den innätade balkongen.
Idag har Saga en tjock gosig päls och väger enligt veterinären kanske några hekto för mycket, men det är ju svårt när man tycker så otroligt mycket om mat och husse och matte har svårt att säga nej, med tanke på att hon en gång i tiden inte fick tillräckligt att äta och var tvungen att hitta mat själv för att försörja sig och alla sina kattungar som hon fått alldeles för tätt inpå varandra.
Vi vill verkligen rekommendera alla att adoptera en katt, den resa vi har fått se Saga göra och kärleken vi känt när vi ser hur vi hjälpt henne att vända sitt liv är oslagbart! Livet med adoptivkatt är underbart ❤
Mvh,
Malin Moberg