Mino

Det tog ungefär ett halvår av noggrant ignorerande innan han började slappna av i min närhet. Maten var den största moroten och i stort sett varje kväll så satte jag mig längst in i köket längst bort från dörren med maten. Och där satt jag och ignorerade honom. Så småningom kunde jag flytta maten närmre och närmre mig. Och till sist kunde jag vila min hand mot hans skuldra medan han åt. Sen skedde utvecklingen ganska fort framåt. Han sover numera tungt på min mage och talar om när jag inte är snabb nog på morgonen att fixa hans frukost. Fast han låter mer som en svagt gnisslande cykel än en katt. Han har blivit obrydd med att jag ska ta i hans tassar och kolla öronen och titta på hans tänder. Även kamma honom har funkat utmärkt. Om han får välja själv när, och hur länge han vill ha kontakt så kommer det fungera utmärkt med närhet. Mino älskar att jaga snören och laserpekare. Han har dille på att gräva ner sin mat och gömmer maten under sina leksaker. Han dricker helst på annan plats än vid sin matskål. 

Han har visat sig intresserad av andra som kommer och hälsat på och även de har slutligen fått katt i knät och fått kattpussar av honom. Med reservationer för barn. Barn går inte alls hem. Då stannar han under sängen tills det gått.

Nu söker Mino ett lugnt hem utan barn där han kan få tid att lära känna och lita på sin människa. Se filmsnutt här.