Mynta

MYNTA är en supergullig, silver- och beigerandig tjej som vanvårdades av sina ägare och till slut blev utslängd från sitt hem för gott. Hennes öron ser lite lustiga p.g.a. att hon under någon extra kall vinter förfrös öronspetsarna varpå de trillade av. Snälla grannar ordnade så att Mynta kom till oss.

Mynta behöver ett hem i en lantlig och trygg miljö, så att hon kan få vara ute. Kan du erbjuda Mynta detta samt allt det kel och mys hon så länge saknat? Kom och besök oss!

Här kommer några rader ifrån Mynta:
Jag heter Mynta och de jag bodde hos förut tyckte bara om mig ibland. När de tröttnade på mig eller skulle åka bort slängde de ut mig från balkongen. På tredje våningen!! Och sen fick jag inte komma in och jag fick klara mig själv. Då var jag ofta frusen och hungrig.

En gång var det så kallt att jag fick jätteont i öronspetsarna och sen föll de bort! Så nu tycker folk att jag ser väldigt annorlunda ut, vissa tror att jag är en fin raskatt, andra tycker synd om mig. Själv tänker jag inte på det så mycket.
Men jag får många komplimanger för min fina silver-och beige-randiga päls och det är verkligen befogat! Så jag lägger ner mycket tid på att hålla den blank och mjuk och fin.

I våras tröttnade min förra husse och matte på mig helt och släppte inte in mig ens när jag blev uppburen av snälla grannar. Mina ägare hade köpt en hund och ville inte ha mig alls mer. Det tycker jag faktiskt var lika bra, för jag ville inte så gärna ha dem heller!

Jag blev instoppad i en bur av en av de snälla grannarna och körd till Högdalen där jag fick bo i ett akuthem tills jag fick en plats på katthemmet. I akuthemmet verkade de älska mig! Och jag var inte i närheten av att bli utslängd. Tvärtom faktiskt. När jag ville gå ut och satt och jamade i fönstret eller vid dörren så klappade de mig bara och säger ”Längtar du ut, gumman?”. Ja, det gör jag! Släpp ut mig för sjutton! Men det gör de inte. Det tycker jag är ganska irriterade!

Men jag längtar inte ut hela tiden. Akutmatte var väldigt förtjust i att gosa och det utnyttjade jag! Jag brukade ligga hos henne i sängen och låta henne klia mig på magen och under hakan och klappa mig överallt. Då glömde jag att jag längtar ut
och ibland somnade jag med hennes arm runt mig. Vi gillar varandra hon och jag! När hon pratade med mig så svarade jag. Och ofta pratade jag med henne också, till och med när hon sov! Då brukade hon mumla något och klappa mig. Det är bra!

Som jag har förstått det så får jag inte gå ut där hon bodde. Och hur mycket jag än tyckte om nya matte så kan jag inte tänka mig ett liv utan att få smyga i gräset, klösa på trädstammar och sitta och spana från höga stenar. Så därför var jag tvungen att åka ifrån henne. Jag hoppas att det finns någon annan som vill öppna sin dörr för mig, både när jag vill in och när jag vill ut… och som vill klappas
och gosa och lyssna på när jag spinner. Då skulle jag vara lycklig!